Det finns så mycket att säga om @arbetsformedlingen senaste kampanj (längst ner till höger) att det är svårt att veta var man börjar. Jag har vid ett par tillfällen haft möjligheten att prata inför marknadsavdelningar om just synliggörandet av personer med funktionsvariationer i marknadskommunikation och alltid slutat med exempel som visar hur det går åt rätt håll, (även om det går för långsamt). Med ”åt rätt håll” menar jag till exempel med kampanjer som @liberosveriges blöjpaket – där bland annat Archie var med som modell på förpackningsfoto som världens mest naturliga grej. Varken som offer eller superhjälte – bara som sig själv. Eller Kate Grant används som modell för @benefitcosmetics. Eller Penny för @Kappahl. Inkludering och representation som ger avtryck och skapar skillnad på riktigt!
Så när jag nåddes av budskapen om arbetsförmedlingens kampanj fick jag gnugga ögonen flera gånger. Det kändes så otroligt plumpt och fel att jag trodde att jag måste feltolkat något. Man försöker göra en kampanj för att synliggöra och möta fördomar men allt man gör är att istället befästa, till och med förstärka, fördomar och förminska personer med funktionsvariationer genom att inte låta dem ta plats och synas precis som de är.
Att dessutom skapa bilder med ihopklippta kroppar/huvuden på detta sätt förminskar ytterligare, och därtill kommer texterna (Som t.ex. ”Skulle hon fått kunna bli Influencer?”) där @arbetsförmedlingen klampar i klaveret igen. Självklart finns det många helt fantastiska influencers med funktionsvariationer – som t.ex. @segunmajo, @frikraften @natalieeriksonss själv (vars huvud är bortklippt under just denna rubrik), @aronanderson, eller för den delen @gretathunberg!!
Arbetsförmedlingen skulle kunna hjälpa till att synliggöra och peppa kring deras resor istället!
Här kommer ett väldigt enkelt tips till alla som arbetar med kommunikation som ska förmedla ett budskap – eller egentligen all kommunikation över huvudtaget. Om ni testar att byta ut ’gruppen personer med funktionsvariationer’ mot andra grupper som faller under diskrimineringsgrunder – t.ex personer med ett visst kön, en viss bakgrund, en viss religion etc. och sen tänker på hur kampanjen eller kommunikationen uppfattas då? Då får ni ett snabbtest som kan ge direkt fingervisning. Med det enkla testet hade förmodligen felet identifierats direkt i det här fallet! Att involvera personer med erfarenhet själva är ett tips – men det är så givet att det känns banalt att ens behöva påpeka…
För övrigt anser jag att det är högst problematisk att det så ofta landar i att måla upp personer med funktionsvariationer som en homogen grupp med det gemensamma att det är synd om dem. Det är ju precis genom att sluta skapa sådan kommunikation som man kan börja förändra föreställningar, bryta fördomar och öppna upp arbetsmarknaden för fler! Hur tankeloopen var att denna kampanj överhuvudtaget skulle bidra till att ge fler personer med funktionsvariationer jobb förstår jag helt enkelt inte. Läs gärna även min tidigare post om den förra filmen i kampanjen ”gör plats” som arbetsförmedling gjorde. Redan då reagerade jag på denna sammansättning av bärare av budskapet.
(För övrigt har jag samma problem med utställningar, projekt och modevisningar som bara synliggör personer med funktionsvariationer som en isolerad homogen grupp. När får vi se mer av riktig inkludering? När går modeller med funktionsvariationer på olika scener, i olika städer med olika uppdrag – och inte som en enstaka happening där celebriteter gråter i ett slags ’pitying-perspektiv’? Men det är såklart inte helt svartvitt alla gånger heller, och inte helt enkelt när resan att göra är så lång. Det får bli ett annat inlägg…)
